Alla inlägg under mars 2020

Av Kaj Olsson - Måndag 9 mars 18:00

Kan ni känna igen er i känslan av att det finns vissa saker från er ungdom som verkligen räddade ert skinn? Något som ni kände att ni kunde luta er tillbaka på när allt kändes tungt och man bara ville falla genom golvet. Detta låter säkerligen flummigt men tanken slog mig snabbt och då vet ni vad som händer. Då ska tanken ut där och nå allmänheten. Det är så jag funkar. Hur som helst, saker som räddade ungdomen. Jag minns att jag hörde någon känd idrottare tala om att stavhopp räddade hennes ungdom. När hon inte hade något annat sammanhang blev idrotten platsen där hon kunde samla energi.

 

För mig var det min plattång som fick mig att genomlida gymnasietiden. Ja, det låter kanske lite fåfängt, men döm inte för hårt. Ni vet inte hur det känns att, dag ut och dag in, fightas med mitt hår. Min plattång var lösningen på alla problem gällande mitt hår. Problem som jag hade haft redan sedan dagis.

 

Jag kommer ihåg hur retad jag blev för mitt stora hår redan när jag var sex år gammal. Det var tuffa tider att gå omkring med en blond fluff under alla unga år. Barnen jag gick med visste inte riktigt hur de skulle hantera det. Mina föräldrar frågade om jag inte ville klippa det kort, men det var uteslutet. Det skulle finnas ett annat sätt. 

 

När jag sedan var 13 år och började i högstadiet fick jag min första plattång. Det måste ha varit julen 2013. Faktum är att jag aldrig tidigare hade sett en sådan förut. Jag slet upp pappret och betraktade kartongen till plattången. ”Vad är detta?” frågade jag och vände mig mot mamma och pappa. ”Ja, packa upp den så ska du få se!” sa mamma och jag rev upp den konstiga grejen.

 

Vi kopplade in plattången i eluttaget, och resten var historia. Det var en märklig upplevelse att få betrakta det tidigare krullet bli rakt. När jag tittade mig i spegeln så kände jag knappt igen mig själv. Sedan skulle det vara jag och min plattång för resten av livet. Idag är jag 30 år och jag plattar håret så ofta jag kan. Såklart använder jag alla möjliga tillbehör så att håret inte ska skadas. Dessutom så har min plattång inbyggd timer vilket gör att den stänger av sig innan huset brinner upp.

 

Smart? Japp.

 

ANNONS
Av Kaj Olsson - Torsdag 5 mars 19:10

Jag har varit lärare i över 30 års tid. Först var jag verksam i Göteborg, sedan Lund och sedan Stockholm. Under de senaste 14 åren har jag verkat i huvudstaden, och regelbundet föreläst och undervisat vid de flesta av länets högskolor. Ibland så får man, som lärare, en ypperlig möjlighet att se trender på arbetsmarknaden på väldigt nära håll. Det tydligaste exemplet som jag har varit med om hittills var då klassrummen blev fulla av konsulter.

 

Och vad menar jag med att klassrummen blev fulla av konsulter?

 

Jo, det ska jag berätta. Det känns nämligen som att det gick från en dag till en annan. Jag minns till och med vilken hörsal jag var i när jag första gången mötte ”dem”. 1998 var det, på Stockholms Universitet. Vi pratade om drömmar om framtiden och vad man önskade att man fick arbeta med. Förväntningar och ställdes mot förhoppningar och drömmar – Ja, vi talade om allt. Tre grabbar längst bak i salen förklarade att de skulle bli konsulter. Jag blev lite förvånad över deras svar. Nog för att jag hade sprungit på uttrycket förut, men det var ytterst ovanligt att sträva efter en sådan roll. Men grabbarna hade bestämt sig, de skulle bli konsulter!

 

  • ”Varför ska vi egentligen lära oss saker på det sätt som du eller skolan vill att vi ska lära oss på? När vi är konsulter kan vi ju styra våra egna roller fritt. Då är det vi som bestämmer vad som blir viktigt eller inte. Lite så som institutionerna arbetar idag. Och som du arbetar” sa en av dem.

 

Jag blev något paff av fräckheten, men kände att jag ändå ville svara trevligt. Jag sa ganska lugnt ”Ja, jag tror inte riktigt att det är så det fungerar. Konsulter arbetar ju precis som alla andra...”. Killen som hade talat innan avbröt mig:

 

  • ”Det stämmer inte. Konsulter styr själva. Man kan i stort sett göra vad man vill och det är vi som skapar efterfrågan på marknaden. Så länge konsulter kan marknadsföra sig själva så kommer ni inte ha någon chans”

 

När han sa ”Ni” nickade han både åt mig och mot sina övriga klasskompisar. Jag vidhåller än idag att man inte riktigt kan hårdra rollen som konsulter har på det sättet. Men säga vad man vill om grabbarnas inställning. Yrkesformen har onekligen blivit omåttligt populär sedan dess!

 

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se