Min pappa slutar aldrig att förvåna mig. Jag har tänkt så hela livet och aldrig upphör jag att tänka att han aldrig upphör att överraska. Han är en man av totalomvändningar. Det kan gälla exakt vad som helst. Det jag ska berätta om idag handlar om LED ramp till bilen. Något han uttryckligen uttryckt sitt missnöje kring. För ett par år sedan kom nog den mest magnifika omställningen. Han gick från att vara en trogen supporter till Djurgårdens IF till att, från en dag till en annan, ansluta till Hammarby. Det är sannolikt ett byte som ingen annan tidigare har gjort. I alla fall ingen som är 67 år gammal och i sitt sinnes fulla bruk.

Nåväl, LED ramp var det ja. Vi skulle som vanligt anordna söndagsmiddag ute hos oss. Vi hade gjort iordning maten och inväntade förstärkning. Det är alltid vi som lagar huvudrätt, min systers familj som ordnar med efterrätt. Vår mamma och pappa behöver inte ta med någonting, men de gör de alltid ändå. Dessutom brukar de alltid vara först på plats. De var de inte den här gången och vi kunde snart förstå vad. När vi stod ute på uppfarten rullade nämligen bilen in. LED ramp, mitt fram på bilen med ett jävla sken. Det var ingen dålig LED ramp heller, ska sägas. Jag som har köpt sådana till mig själv känner igen en med god kvalitet och motsatsen. Denna LED ramp hade farsgubben lagt pengar på. Mycket pengar.

När de sakta rullade upp för uppfarten såg vi att mamma sträckte sig över till förarsidan och tutade. Pappa blev märkbart irriterad. Han ville rulla fram på ett coolt sätt. Han hade ju LED ramp nu. Då är det så. Så kanske han tänkte.

Han hoppade ur bilen och de tre syskonen log och tittade på honom. Det var som en mexican standoff. Ingen sa någonting men elefanten i rummet var så stor att den täckte hela himlen. Tillslut sa min lillasysters dotter någonting. ”Vad är det?” frågade hon och pekade på LED rampen som prydde pappas bil. Alla blev tysta och tittade på pappa igen. Han tittade tillbaka på sitt barnbarn. Han tittade på oss och sedan tillbaka på sin LED ramp. Han insåg att det inte fanns någon återvändo så han började le och sa: ”Kom så ska jag visa!”

Jag ska inte påstå att jag kan särskilt mycket om hundar. Visst, jag har haft hund de senaste 15 åren och jag vill tro att jag har gjort ett bra jobb. Det hela har varit väldigt smärtfritt. Förutom när den första hunden dog förstås. Annars har de mått bra och kommit bra överens med mig och mina barn. Ett fint liv tillsammans, helt enkelt.

För ett år sedan träffade jag min nuvarande sambo. Det gick fort när vi flyttade ihop. Mina barn och min jycke skulle komma överens med hennes hund. Även detta gick förvånansvärt fort. De tyckte om varandra. Vad sambon däremot var väldigt noga med var kosthållningen. ”De måste ha spannmålsfritt hundfoder” sa hon till mig redan då vi började planera att flytta ihop. Jag frågade varför det var så viktigt med just spannmålsfritt hundfoder. Hon såg på mig med den allvarligaste blick hon gett mig. Sedan höll hon vad man inom vissa kulturer skulle kalla ett brandtal för spannmålsfritt hundfoder.

Jag visste att det skulle bli åka av när utläggningen började med ”Hundar härstammar från vargar...”. Det var bara att koppla in säkerhetsbältet och lyssna på argument för spannmålsfritt hundfoder en bra stund. Missförstå mig inte: Det är inte så att jag har lyckats missa att spannmålsfritt hundfoder är bra för hunden. Som jag sa så har jag haft hundar i 15 år och då och då har jag köpt sådant. Jag har bara inte tänkt att det skulle vara något så viktigt, men det var det för henne. 

Jag har inga problem med att köpa spannmålsfritt hundfoder. Om det gör hundarna lyckliga och/eller att de mår bättre – Om det gör min sambo lugnare eller gladare – Ja, då är det klart att jag köper det när jag handlar. Problemet är bara mitt minne. Eller snarare: Problemet är min avsaknad av minne. Jag kan inte komma ihåg sånt, det går bara inte. Om jag köper hundfoder tittar jag inte om det är spannmålsfritt eller ej. Jag bara tar någon påse jag känner igen och sedan går jag. För många låter detta kanske helknasigt, och jag klandrar er inte. Det är bara det att mina tankar lätt vandrar iväg när jag handlar.

Hur kan man bota dåligt handlings-minne? Förslag?

Då var det dags igen. Er favorit är tillbaka i rampljuset. Ni trodde att ni hade blivit av med mig men föga anade ni. Föga anade ni att jag skulle träda in på blogg-scenen med ytterligare ett spännande inlägg. Ett i mängden bland alla intressanta inlägg om fasadrenovering i Stockholm jag skrivit senaste tiden. ”Vadå?” tänker vissa av er nu. ”Har du börjat jobba med fasadrenovering i Stockholm? Det var en snabb vändning. Du är verkligen otrolig. En fantastisk människa”. Så tänker ni säkert.

Svaret är: nej, jag har inte börjat arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Vad jag däremot har gjort är att jag har träffat en person som arbetar med fasadrenovering i Stockholm ett par gånger. Som den extroverta person jag är har jag naturligtvis delat med mig av detta. Detta är något som förmodligen inte har undgått någon av er.

Senast ni hörde från mig hade jag gått på en ”dejt” med personen. Vi drack kaffe, vi åt kanelbulle och vi pratade vidare om fasadrenovering i Stockholm. Det var mysigt, trevligt, utvecklande och positivt i största allmänhet – Ja, det var ett bra möte. Nu var det dags för oss att ses igen, och den här gången skulle det bli middag. Jo då, fint ska det vara.

Eftersom jag sällan besöker Stockholm skulle vi, jag och fasadrenoverings-personen, gå till min favoritrestaurang. Den ligger väldigt nära Humlegården och den är fullständigt fenomenal när det kommer till asiatisk mat. Det var lika bra som det alltid brukade vara när jag bodde i stan. Jag längtade faktiskt tillbaka en smula.

Nåväl, till ”dejt” nr. 2. Man kan tänka sig att vi skulle röra oss in på hittills orört område vad gäller samtalsämnen. Detta skedde alltså INTE. Vi gick rakt tillbaka till förut och började prata om fasadrenovering i Stockholm igen. Jag kan definitivt inte skylla på någon annan än mig själv här. Faktum är dessutom att jag inte heller vill skylla på mig själv. Snarare tacka, faktiskt. Fasadrenovering i Stockholm är faktiskt ett intressantare samtalsämne än jag tidigare trott. Den här personen får alltså, på daglig basis, vara med och föryngra Sveriges huvudstad. Det är inte så illa va?

Nu har det gått ungefär 4 månader sedan jag först avslöjade vad jag arbetade med till vardags. Vissa av er tycktes bli ganska chockade. Förmodligen hade ni väntat er något annat. Att någon som driver en blogg med det innehåll jag vanligen publicerar skulle hänga ihop med det faktiska yrket. Kanske kock? Kanske konditor? Nåväl, jag tror att det är bra att bli överraskad emellanåt. Det är roligt om jag lyckades överraska då jag berättade för er att jag jobbar på ett byggföretag i Stockholm.

Så, sedan första inlägget har många hört av sig. Fler än vanligt om jag ska vara ärlig. Ja, det skulle visa sig att mitt jobb på byggföretaget i Stockholm skulle göra att jag fick fler följare än någonsin. Det är... förvånande? Ironiskt? Jag vet inte riktigt vad det är. Det är vad det är, helt enkelt.

För er som missade detta ”avslöjande” inlägg tänkte jag här göra en recap på vad som skrevs:

Jag arbetar alltså på ett byggföretag i Stockholm. Många som hör att jag arbetar på byggföretag tror att jag också jobbar som hantverkare i Stockholm. Detta är fel, och därför något jag vill betona. Mitt företag är stort och arbetar nästan uteslutande med stora organisationer och företag. Vi sköter upphandlingar och ser till att arbetet blir gjort på rätt sätt. Detta alldeles oavsett om det handlar om bygget av en skola eller renoveringen av en kyrka. Vårt byggföretag i Stockholm är proffs på att ratta byggprojekt. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och säga att vi är bäst i huvudstaden.

Min roll på byggföretaget i Stockholm är projektledare. Jag håller alltså aldrig i en hammare, och tur är väl det givet min kunskap om snickeri och hantverk. Nej, min bakgrund finns inom ekonomi och det är i dessa vatten jag ska simma. Det gör jag också, och jag hoppas att jag gör det bra. Resultaten som vi får in till vårt byggföretag i Stockholm månatligen pekar åt det hållet. Om det nu är något man får stoltsera med.

Eftersom det var så många som hörde av sig sist tänkte jag denna gång öppna för frågor. Vad vill ni veta om byggföretag i Stockholm? Och vad vill ni veta om min roll på mitt byggföretag i Stockholm? Jag bistår gladeligen med svar på era frågor och ska svara så frekvent jag kan.

Skriv i kommentarsfältet!