Hej allihop!

Jag tänkte att jag skulle fortsätta i samma hjulspår som senaste månaden. För er som har hängt med så handlar mina inlägg (i alla fall vissa av dem) om hyllningar. Hyllningar till vissa delar av mitt liv. Jag har tagit upp personer, skeenden, arbetsplatser och sammanhang som jag uppskattat särskilt mycket. Nu ska jag fortsätta på samma tema och rikta min tacksamhet mot ett arbete jag hade när jag gick ur gymnasiet.

Jag arbetade på bilfirma i Uppsala. Ganska förvånande för många av er förmodligen. Det är inte särskilt ofta som jag talar om att jag bott i Uppsala och ännu mer sällan jag nämner bilfirman. Så var det i alla fall. Jag arbetade på ett företag som höll till precis i utkanten av staden. Det började med att jag skulle testjobba i ett par månader. Eftersom en person sade upp sig fick jag vara kvar till dess att en ny person skulle anställas. Vid det här laget hade jag hunnit etablera mig så pass väl att jag fick jobbet istället. Sedan blev jag kvar på bilfirman i Uppsala i hela två år innan jag flyttade söderut igen.

Det var detta jobb, på bilfirma i Uppsala, som verkade som en katalysator ut i arbetslivet för mig. Jag är övertygad om att många av er har erfarit samma sak. Inte för att ni nödvändigtvis har arbetat på bilfirma i Uppsala. Det är inte så jag menar. Jag menar att alla har ett arbete som på något sätt slussat in dem i vuxenlivet. För mig kom det sent. Jag hade aldrig sommarjobbat när jag började på bilfirman i Uppsala. Hade aldrig ens försökt att söka ett arbete. Vissa av mina kamrater hade redan lång erfarenhet av både sommar- och extrajobb. Nej, bilfirman i Uppsala blev min brytpunkt mellan barn och vuxen. Förstår ni vad jag menar?

Hur som helst så var detta en oerhört tacksam tid i livet. Jag gillade att jobba på bilfirma i Uppsala. Jag gillade allt som hörde därtill dessutom. Livet var bra just då. Jag var nöjd med var jag bodde. Jag var nöjd med mina relationer, såväl med vänner som med familj. Det fanns en drivkraft som jag, tragiskt nog, kan känna att jag tappat lite under de senaste åren. En drivkraft som är viktig för att man ska trivas med sin tillvaro, för att må bra. För att leva.

Jag ska faktiskt ägna ytterligare ett inlägg åt att skriva om min bilfirma i Uppsala. I nästa inlägg listar jag de olika aspekter av arbetet som jag uppskattade mest.

Det blev en sommar innan jag gick vidare. En himla fin sommar faktiskt. En sommar som jag bestämde mig för att uppleva väldigt spontant, och som sedan formade min framtid. Det låter dramatiskt men faktum är att det är helt sant. För er som inte hänger med på vad jag talar om så syftar jag på sommaren då jag flyttade. Sommaren då jag arbetade med balkongrenovering i Stockholm.

Det börjar nu bli några år sedan. Jag satt och pratade med en kompis om det häromdagen och insåg att det snart är ett decennium. För ett decennium sedan, sommaren 2011, så arbetade jag med balkongrenovering i Stockholm. Jag måste säga att det var mindre balkongrenovering och mer Stockholm som utstakade vägen för mig. Missförstå mig inte: Jag uppskattade att arbeta med balkongrenovering i Stockholm. Jag var kanske inte särskilt bra på det eller kände att jag skulle bli kvar för alltid – men det var roligt. Framförallt var det roligt för att jag träffade mina vänner då. Vänner som jag skulle komma att behålla i många år framöver.

Någon sa till mig att man kommer att vara vänner livet ut om man passerar 7 år. Jag hoppas att detta stämmer. Det verkar i alla fall stämma ganska bra överens redan nu. De tre personer som jag umgås mest med i Stockholm är de jag arbetade med balkongrenovering med. Vi umgås varje vecka, ibland flera gånger i veckan. Det känns som vi har känt varandra hela livet. Det är svårt att tänka sig att jag nästan var 30 år gammal när jag flyttade till Stockholm för balkongrenoveringen. Det innebär att jag hade ett lika långt vuxenliv innan flytten som efter. Det är ganska svindlande. Vad sjutton gjorde jag innan jag flyttade till Stockholm och började med balkongrenovering?

Nåväl, man ska väl inte grotta ner sig för djupt i gamla beslut. De går ju inte att ta tillbaka, och jag skulle inte vilja ta tillbaka något överhuvudtaget. Jag älskar mitt liv i huvudstaden. Jag kan bli så oerhört tacksam för att jag fick chansen. Chansen att flytta till Stockholm och chansen att arbeta med balkongrenovering. Ett yrke jag hade 0% erfarenhet av. Trots detta litade mitt företag på att jag skulle göra ett bra jobb. Det gjorde jag, även om det var ett kort sådant. Kontraktet för balkongrenovering gällde mellan juni och september, men kontraktet med Stockholm gällde längre.

Får man vara så pretentiös att säga så? Klart man får! Det är ju min blogg. Hör gärna av er i kommentarsfältet!