Hej alla,

Facility management har varit ämnet på mina blogg-läppar under den senaste tiden. Detta har fallit sig naturligt eftersom jag har fått god respons på ämnet. Jag berättade nämligen för ett tag sedan om att facility management var något jag sysslade med för ett antal år sedan. Många tycktes inte veta vad det handlade om. Det förvånade mig en aning, men å andra sidan finns förstås mängder av arbeten som jag knappt vet något om. Hur som helst så har det nu blivit så att detta tema följt oss varje onsdag ett tag. Jag tänkte att facility management skulle få förbli onsdagsämnet så nu kör vi igen.

Jag ska dra igenom några av de frågor om facility management som kommit in. Om ni känner att ni har funderingar men saknar svar på era frågor så är det bara att skriva. Lämna en kommentar med er fråga så återkopplar jag så snart som möjligt.

Var jobbade du med facility management?

Jag är osäker på om frågan syftar till den geografiska platsen eller vilket företag. Därför väljer jag att svara på båda. Jag arbetade med facility management i Stockholm. Jag var anställd på ett företag som varken var det minsta eller det största i branschen. Vi var ett välrenommerat och flitigt anlitat företag som var väldigt respekterade. Målet var aldrig att växa särskilt mycket, även om jag förstått att företaget gjort det på senare år.

Hur var dina kollegor?

Jag tror att jag nämnt detta i ett tidigare inlägg men jag upprepar mig mer än gärna. Mina kollegor var verkligen de bästa man kunde önskat sig. De är en stor och viktig anledning till att jag trivdes med mitt arbete så pass mycket som jag gjorde. Arbetsmiljön var fantastisk. Att arbeta med facility management och de moment de innebar var kul. Det kanske inte var något jag ville göra för alltid men definitivt fint för en period. Kollegorna var verkligen de som fick mig att bli glad av att gå till jobbet på morgonen. Det kändes väldigt fint att det blev sådär.

Hur längesedan var det som du jobbade med facility management?

Det är skrämmande. Jag vågar knappt erkänna det för mig själv men det börjar närma sig 5 år. Det mest svindlande är att tänka 5 år tillbaka i tiden från dess. När jag började med facility management var det 5 år sedan jag tog studenten.

Fler frågor och svar nästa vecka. Vi hörs då!

Jag var barnvakt nyligen. För de flesta låter kanske inte detta som någonting särskilt stort. För mig är det däremot ordentligt stort. Det var första gången som jag och min brorsdotter umgicks själva. Hon hälsade på mig och stannade faktiskt hela helgen. Det gick väldigt bra, och hon ville gärna komma tillbaka igen. Så, nu har ni fått förklarat för er att jag är en bra farbror. Då ska jag komma till sak.

När vi var och badade fick jag en oväntad fråga. Den var till och med oväntad för att komma från en 8-åring. Frågan löd: ”Hur många jobbar med slamsugning i Stockholm?”. Jag fick en kallsup av förvåning, och av vatten simultant. Jag upprepade frågan om antalet människor som arbetade med slamsugning i Stockholm och hade svårt att inte skratta. Jag hade mina aningar om varifrån frågan härstammade.

Hennes pappa, min bror, arbetar med slamsugning i deras hemkommun ca 1 timme från Stockholm. Varje gång som jag hälsar på brukar jag skoja om att de borde flytta till huvudstaden. ”Inser du hur många byggnader i Stockholm som behöver slamsugning? Du skulle ha en helt fantastisk arbetssituation” säger jag till storebrorsan. Delvis på skoj men också delvis på allvar. Detta snappades tydligen upp av hans dotter, därav frågan om slamsugning och Stockholm.

Det kändes så lustigt att få frågan just där och då. När vi guppade omkring i den grunda delen av vuxenpoolen – av alla situationer – då var det just där hon frågade om mängden professionella inom slamsugning i Stockholm. Jag frågade varför hon undrade. Först såg det ut som att hon inte riktigt ville säga varför det kommit upp i tanken. Sedan kunde hon inte hålla sig:

”Pappa sa att han kanske skulle jobba med slamsugning i Stockholm” sa hon och jag fick dagens andra kallsup. Jag frågade vad hon menade. Vadå att han skulle jobba med slamsugning i Stockholm? När då? Och hur starkt var hans ”kanske”? Svaren på dessa frågor är svåra att få ur ett barn så jag valde att avvakta till dess att vi kommit ut från vattenlandet.

Jag ringde upp brorsan och sa ”Jaha, slamsugning i Stockholm hör jag. Ska du äntligen ge med dig?” frågade jag. Eftersom han var på inflyttningsfest och var något berusad svarade han ärligt. ”Ja, vi har pratat lite hemma *hick* och sagt att vi kanske ska testa. Tydligen söker de många inom slamsugning i Stockholm just nu, så jag har ju att göra *hick*”

Det var ju det jag sa!

Ibland får man tillåta sig att drömma. Ofta handlar förstås drömmarna om framtiden. Om hur det ska bli om man tar vissa beslut. Om jag bara får ordnat med en viss sak så kan utfallet bli på ett visst sätt. Beslutar jag mig för att göra på ett annat sätt kan det få förödande konsekvenser. Ja, ni vet sådana tankar.

Idag ska jag drömma om det som har varit. En ganska ovanlig uppgift för mig, men därför också väldigt utmanande. Jag ska tala om den tid som ägde rum efter gymnasiet, då jag körde budbil. Detta var en period på ungefär 4 år. Jag körde budbil runt om i staden och jag tror att jag hann köra ut det allra mesta. Ni kan inte ana vad mycket olika saker som folk beställer. Det är en hel bok i sig.

Nåväl, mitt tillbakadrömmande om tiden i budbil mynnar ut i en lista. Jag ska nu tala om för er vad jag uppskattade mest med den här typen av arbete. Jag menar, jag jobbar ju med saker som är oerhört långt ifrån budbilen idag. Ändå kan jag känna att det var en himla fin tid. Detta är varför:

1. Tidiga mornar

För de som känner mitt samtida jag låter detta befängt. Min partner skulle säga: ”Men du hatar ju att gå upp tidigt?”. Ja, nu kanske, men jag älskade det när jag jobbade med budbil. Mestadels älskade jag det för att jag fick sluta innan alla andra. När andra gnatade på med jobbet kl 14 var jag redan hemma.

2. Tiden på vägarna

Jag har aldrig känt mig så lite stressad som när jag körde budbil. Det var någonting oerhört meditativt med att arbeta med att köra bil. Vägarna är lugnande. Det låter kanske konstigt men så är det i alla fall när man jobbar professionellt. Man vänjer sig vid förhållandena när man jobbar med budbil.

3. Variationen

Det kan låta ironiskt att belysa variationen i ett jobb som var någotsånär samma varje dag. Det jag menar är förstås variationen av var jag skulle med min budbil just den dagen. Detta stod klart när jag fick min lista. Det kunde handla om transporter inne i stan på de minsta gränderna. Samtidigt kunde det handla om transporter i utkanten av regionen. Detta uppskattade jag.

Jag hinner inte skriva mer om min tid i budbil idag men återkommer snarast igen. Min plan är att skriva om de olika uppdrag jag genomfört. Hur låter det?