Det är något visst med att vara verksam i sin egen hemstad. Eller ja, inte bara ens hemstad utan den stad i vilken man spenderat hela sin barndom dessutom. Jag var målare i Skövde och skaraborgsområdet direkt när jag slutade gymnasiet. Detta var nära till hands eftersom min pappa alltid hade varit målare i Skara. Det är trots allt inte så långt mellan de båda städerna.

Ja, faktum är att jag inte bara var målare i Skövde. Under de första veckorna blev det så eftersom jag ännu inte hade körkort. När detta sedan löste sig så blev jag även målare i Skara – precis som farsan.

Detta var en kul tid trots allt. Jag visste väl egentligen att jag inte skulle förbli målare i Skövde föralltid. Jag hade allt tänkt att jag skulle ta mig iväg norrut. Kanske till Stockholm eller kanske till och med Umeå eller så. Det skulle bli ett roligt äventyr. Först skulle jag bara fortsätta vara målare i Skara och Skövde ett litet tag till. Bara ett tag, till jag visste vad jag skulle göra.

Sedan kom vardagen och ni vet ju hur den är. Den är väldigt vardaglig. Och sen gör dessutom att man blir lite bekväm, tycker ni inte det? Det var i alla fall så för mig. Målare i Skövde var ett ganska bekvämt jobb. Det betalade bra. Jag slapp pendla till jobbet. När jag skulle agera målare i Skara var det ändå pappa som körde. Det fanns några på företaget som jag såg som mina vänner. Det var bara det att jag inte riktigt kom någon vart. Så var det under ett par år där och det var väl kanske inte mina allra ljusaste.

När jag sedan bestämde mig för att sluta som målare i Skara och Skövde. När det blev på det viset att jag skulle flytta till Östersund – ja, då kändes det helt plötsligt lättare. Då visste jag att detta inte skulle bestå som en del av mitt liv särskilt länge. Det kändes på något sätt ganska så betryggande.

Nu var det snart 10 år sedan jag arbetade som målare i Skövde. Om åren har gått fort? Jo, det kan man ju lugnt säga.

Det råder inga tvivel om att jag är släktens svarta får. Jag är det svarta fåret inte för att jag på något sätt skulle ha andra värderingar än de andra. Inte heller ser jag annorlunda ut, utan jag har ett ganska neutralt utseende. Sticker inte ut så mycket ur mängden. Jag skiljer mig mest åt när det kommer till intressen. Detta blev tydligt i helgen då jag försökte hänga med i en diskussion om positionsljus.

Hur ofta diskuterar ni positionsljus på olika fordon i er familj? Jag tänkte väl det. Då förstår ni vad jag tampas med på regelbunden basis. Positionsljus var temat på förra samtalet som ägde rum under vår traditionsenliga söndagsmiddag.

”Köpte nya positionsljus” sa min bror plötsligt då det uppstod en sekund av tystnad. Några personer tittade upp och jag var en av dem. Jag märkte att de flesta miner som tittade upp var annorlunda än min. Jag var förvånad, de andra var exalterade. De verkade glada över att positionsljus dök upp som ett samtalsämne. Detta var tydligen något som de hade väntat på. De hade tålmodigt suttit och hållit tummarna för att positionsljus skulle dyka upp som ett tema. Så blev det och min förvirring var som sagt total.

Det blev ett intensitvt samtal över grytan vi åt och de flesta var inblandade. Morfar, mina kusiner, min bror, min andra bror, min tredje bror och framförallt min pappa. Jag satt mittemellan och skämdes en aning för att jag inte kunde bistå. Inte någonting kunde jag säga om positionsljus och jag undrade hur det hade kommit att bli sådär.

Vad var ens positionsljus? Jag satt rädd under lång tid över att få frågan ställd till mig. Det skulle avslöja för min nya partner som jag hade med mig att jag var familjens udda fågel. Familjens svarta får. När jag sedan gick på toaletten googlade jag frenetiskt på positionsljus för att lära mig. Jag såg massor av hemsidor som sålde positionsljus. Massor av texter med till synes kunniga personer som berättade om detta tema. Jag kunde inte känna att det skulle bli ett särskilt gediget intresse men jag ville i alla fall känna till grunderna.

Jag kom tillbaka och slog mig till bords. Då kom frågan, från pappa, från vänster: ”Vad säger du om positionsljus?”. Alla blickar vändes mot mig. Jag tog ett djupt andetag och citerade vad jag hade läst om positionsljus på någon sida.

Hur tror ni att det gick?

Under mina första år i staden gick det lite långsamt. Eller ja, det gick i alla fall ganska långsamt emellanåt, och framförallt första året. Det var inte så lätt att hitta nya människor. Plugget jag började på hade mest folk som redan hade liv här. De hade sina kompisgäng. De hade sina familjer och de hade sina intressen. Det var lite speciellt, men sakteliga blev allt lite bättre. En brytpunkt var när jag började på mitt extrajobb. Det var ett elbolag. Jag hade absolut noll koll på elbolag innan dess men jag blev helt enkelt tvungen att lära mig. CSN räckte inte till, det blev tydligt. Jag skulle behöva jobba för att kunna leva så som jag ville. För att kunna ha kvar de relativt dyra intressen jag hade. Elbolag skulle det få bli, och därmed basta.

Det började med att jag jobbade en kväll i veckan. Måndagar efter plugget. Jag insåg efter ett tag att studierna inte tog så mycket kraft som jag hade trott. Elbolaget jag hamnat på var inte heller särskilt krävande. Det gick... ganska bra faktiskt. Jag fick mycket gjort och det kändes bra när jag mottog lön varje månad. Jag gick, efter några veckor, över till 2 kvällar i veckan på elbolag. Sedan efter ett tag gick jag vidare till 3. Jag började också rycka in på helger när chefen på mitt elbolag bad mig.

Tillslut hade jag blivit en i gänget i allra högsta grad. Jag fick vänner på elbolaget. De vänner jag inte riktigt kände att jag hade fått genom plugget. Vi började umgås efter jobbet, på AW. Sedan började vi umgås även utöver dessa tillfällen. Vi kom närmare och närmare. När jag fick några bekanta i klassen valde jag att styra ihop ett event. 4 personer från elbolaget och 4 personer från klassen skulle få komma hem till mig. En fin tanke som mynnade ut i en fin kväll. Först var det lite försiktigt. Elbolag och ekonomi-klass gick ihop, skulle det visa sig. Jag blev varm av den tanken.

Det var tur för mig att jag började jobba på elbolaget. Dels för att det gav mig nya vänner och dels för att det gav mig ett sammanhang i min nya stad, i min nya tillvaro. Det är nog något jag kommer bära med mig hela livet. Min rekommendation till er som ska flytta till Stockholm och är helt nya i staden: Skaffa ett jobb. Det kommer att gynna er! Det behöver förstås inte vara ett elbolag men ni har ändå min rekommendation om ni sneglar på det spåret.

Tack och hej!

The questions have been many. Surprisingly many people have contacted me after my last post about my job. Why is that? You tell me. Maybe it’s partly because I haven’t really told this “story” before. Maybe it has something to do with that my work is very far from my internet persona. Who knows. No one, probably.

Anyways, I work in fulfillment, if anyone missed that the last time. This time, I will dig a little deeper into this. It seems like a lot of people don’t really know what fulfillment is about. I don’t blame you. It’s usually something that you only know once you’re: A) work with fulfillment yourself (like me), or B) Run your own e-commerce business.

OK, let’s go.

What is fulfillment?

I bet that everyone would agree that delivery services is crucial for any e-commerce business. This is especially true in contemporary society, since the amount of competitors increases in pretty much all industries. Deliveries must be efficient, there is no other way. To ensure this, fulfillment services is what these businesses need.

When a company contacts us to take care of their fulfillment, we take their package from their hand and deliver it to the end-customer. That is pretty much what is happening in most cases. The company stores their products in our warehouse facilities. Our system is synchronized with their ordering system. When someone orders something, our staff picks it up and package it in a proper way. Then we send it away, but are still taking care of other aspects of the delivery. Safe, efficient deliveries, that’s what fulfillment is all about securing.

Got it? Good!

I’m looking for a company to run my fulfillment. What should I aim for?

As e-commerce becomes bigger and bigger every year, so does the supply of fulfillment companies. I’m sure most of these companies are serious and good at what they do. Having said that, I would recommend choosing a company that knows exactly what they are doing. It sounds a bit harsh, but I definitely think that experience is the thing to aim for here. Make sure that the company has an extensive experience from carrying out fulfillment services. In the best of worlds, the company you choose have also worked in a variety of industries with different companies.

This was not supposed to be a marketing post. However, if you’re looking for fulfillment, our company is among the best one you find in the whole country. Just saying. Leave a comment and I’ll tell you more about it!

Jag jobbade med innergårdsrenovering i Stockholm under ett par somrar under tiden som jag pluggade. Det kanske låter lite konstigt att ha som sommarjobb. De flesta arbetar kanske på Ica eller på någon kundtjänst, eller kanske som försäljare. Anledningen till att det blev innergårdsrenovering och Stockholm för just mig var att jag hade gjort det förr. Det var alltså en bransch som inte var helt främmande. Inte alls, faktiskt.

Det blev totalt 2 somrar innan det var dags för mig att börja ägna mig åt det jag studerat. Det var däremot två väldigt bra somrar, i Stockholm med innergårdsrenovering, som jag minns det. Många saker med jobbet, många aspekter, var bra och trevliga. Så trevliga att jag faktiskt tänkte att jag skulle lista upp dem. Ni brukar uppskatta mina listor så jag hoppas att ni visar uppskattning åt även denna.

Så, nu kör vi: Varför innergårdsrenovering i Stockholm var ett så bra sommarjobb.

Skönt att göra något man redan kan

Jag kan tycka att det är lite skönt att ibland göra saker man redan kan väldigt bra. När jag jobbade med innergårdsrenovering i Stockholm på somrarna var det lite som när jag ser på serier ibland. Ja, jag har sett Game of Thrones väldigt många gånger. Jag vet exakt vad som ska hända hela tiden, och det är lite skönt. Innergårdsrenovering hade varit en del av mitt jobb flera år innan att jag flyttade uppåt till Stockholm. Jag hade koll på grejerna.

Bra gäng

Detta är utan tvekan det absolut främsta argumentet för kneget inom innergårdsrenovering i Stockholm. Jag hamnade i ett jävligt bra arbetslag på ett jävligt bra företag, rent utsagt. Hade det inte varit för att jag studerade under resten av året så hade jag tveklöst blivit kvar. Maken till härligt gäng har jag aldrig träffat, varken innan eller efter. Vi körde aw flera gånger i veckan, vi gick på bio och vi gick och käkade. Det slutade till och med så att jag flyttade in som inneboende hos en snubbe jag jobbade med. Så kan det gå när man sysslar med innergårdsrenovering i Stockholm, tydligen.

Lönen

Detta är väl att skjuta sig själv i foten gentemot nuvarande arbetsgivare, men det måste ändå yppas. Min lön när jag jobbade med innergårdsrenovering i Stockholm var högre än den jag har idag. Lägg därtill att jag har studerat 5 år för att hamna där jag är idag. Vad tycker vi om det? Lite upp-och-ner, eller hur?

Skriv gärna era tankar, oavsett om det är om innergårdsrenovering i Stockholm eller något helt annat.

Stockholms marknad för konsultuppdrag är föränderlig. Detta har jag blivit varse under de senaste åren. Egentligen kan man säga att det har blivit uppenbart för mig i olika omgångar. Först började det med att jag själv arbetade med konsultuppdrag i Stockholm. Ja, alltså – jag hade olika konsultuppdrag på olika firmor runt om i Stockholm. I nästa steg, som nu ägt rum i 3 år, har jag själv arbetat med förmedling av konsultuppdrag i Stockholm.

Två sidor av samma mynt, skulle man väl kunna säga. Vad gillar jag bäst? Jag tycker att båda två är roligt. Jag tyckte väldigt mycket om själva arbetssättet när jag var verksam på konsultuppdrag i Stockholm. Det var mycket fritt. Jag blev liksom inte bunden till ett uppdrag under en väldigt lång tid. Jag såg alltid ljuset i tunneln, om man får uttrycka sig så.

Sedan dök det upp en möjlighet att börja arbeta med att distribuera konsultuppdrag i Stockholm. Detta fick jag genom den kontakt jag hade tidigare. Just den gången vi sågs hade hon inget uppdrag till mig. Eftersom jag är i HR-branschen så började hon titta bland sina andra papper. Jag tittade ner på bordet och såg att det var deras interna papper.

Hon tog upp ett papper och sa sedan ”Du skulle inte vara intresserad av att jobba på andra sidan då?”. Jag frågade vad hon menade och hon berättade att en av hennes kollegor skulle på mammaledighet. Jag skulle alltså, i så fall, förse andra med konsultuppdrag i Stockholm. Ja, precis som hon hade gjort till mig i ett halvt decennium. Skulle jag fixa det? Denna fråga snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte ge något definitivt svar. Jag bad att få återkomma och ringde sedan när jag var 14 minuter från kontoret.

”Jag tar jobbet” sa jag och hon lät uppriktigt glad. Nu skulle jag arbeta med konsultuppdrag på Stockholms bästa firma för konsulter. Det skulle bli... spännande? Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men jag kände verkligen att det kunde bli bra. Jag tyckte väldigt mycket om min konsultförmedlare och jag tänkte att det väl var en bra start. Nu skulle jag bara se till att bli lika bra på henne att hitta konsultuppdrag och kunder i Stockholm.

Ja, ni vet ju hur det gick sedan!

Jag har alltid varit ganska jäkla dålig på att köpa julklappar. Jag vet inte riktigt var det kommer från. Alla andra i min familj är sylvassa på det. När julklapps-öppnaren kommer till mitt paket blir stämningen alltid lite märklig. Jag får ett ”Åh, vad fint” inte sällan följt av frågan vad det jag ger faktiskt är. Förra julen var det annorlunda och det är det som jag ska berätta om nu!

Jag ska nu berätta vad jag köpte till min mamma, till mina två systrar och till min systerdotter. Det blev nämligen kläder för hela slanten. Jag hade nämligen hittat två nya varumärken som jag fullkomligt älskar. Det ena heter Repeat Cashmere. Det andra märket heter Joutsen. Det blev paket av dessa olika varumärken till samtliga kvinnliga familjemedlemmar.

Byxor från Repeat Cashmere till min äldsta syster

Det har länge funnits en spärr mellan mig och min äldsta syrra. En spärr som vilar på livslång irritation men som ibland försvinner. Detta var ett sådant tillfälle. Jag gav ett par löjligt sköna byxor från märket Repeat Cashmere och hon blev nästan orimligt nöjd. Det var min första riktigt lyckade julklapp. Ja, fram till nästa person öppnade alltså.

Joutsens Kjol till yngsta syrran

Hon bär nästan inget annat än kjol. Därför kändes det som en självklarhet att ge henne det i julklapp. Särskilt då jag hittat en från Joutsen som passade henne perfekt. Hon höll med och blev väldigt glad.

Kavaj från Joutsen till mamma

Mamma bar alltid kavaj med axelvaddar i slutet på 80-talet. Hon pratar alltid om att hon saknar det. Nu gjorde jag slag i saken och investerade i en som liknade de hon bar på den tiden. Jag var inte säker på hur de skulle tas emot. Jag menar, är det ens modernt längre? Jag vet inte! Som tur var så mottogs det med öppna armar.

Strumpor från Repeat Cashmere till lilltjejen

Jag försökte verkligen förklara för henne att det var strumpor av väldigt hög kvalitet. Ibland kan det vara svårt att övertyga en 10-åring om det. Hon sa i alla fall tack och blev glad. Sedan fokuserade hon på sitt nya PS5 istället. Kan någon klandra henne? Knappast.

Jag är glad att ha anslutit till teamet av proffs på julklappar i alla fall.

Hej alla,

Facility management har varit ämnet på mina blogg-läppar under den senaste tiden. Detta har fallit sig naturligt eftersom jag har fått god respons på ämnet. Jag berättade nämligen för ett tag sedan om att facility management var något jag sysslade med för ett antal år sedan. Många tycktes inte veta vad det handlade om. Det förvånade mig en aning, men å andra sidan finns förstås mängder av arbeten som jag knappt vet något om. Hur som helst så har det nu blivit så att detta tema följt oss varje onsdag ett tag. Jag tänkte att facility management skulle få förbli onsdagsämnet så nu kör vi igen.

Jag ska dra igenom några av de frågor om facility management som kommit in. Om ni känner att ni har funderingar men saknar svar på era frågor så är det bara att skriva. Lämna en kommentar med er fråga så återkopplar jag så snart som möjligt.

Var jobbade du med facility management?

Jag är osäker på om frågan syftar till den geografiska platsen eller vilket företag. Därför väljer jag att svara på båda. Jag arbetade med facility management i Stockholm. Jag var anställd på ett företag som varken var det minsta eller det största i branschen. Vi var ett välrenommerat och flitigt anlitat företag som var väldigt respekterade. Målet var aldrig att växa särskilt mycket, även om jag förstått att företaget gjort det på senare år.

Hur var dina kollegor?

Jag tror att jag nämnt detta i ett tidigare inlägg men jag upprepar mig mer än gärna. Mina kollegor var verkligen de bästa man kunde önskat sig. De är en stor och viktig anledning till att jag trivdes med mitt arbete så pass mycket som jag gjorde. Arbetsmiljön var fantastisk. Att arbeta med facility management och de moment de innebar var kul. Det kanske inte var något jag ville göra för alltid men definitivt fint för en period. Kollegorna var verkligen de som fick mig att bli glad av att gå till jobbet på morgonen. Det kändes väldigt fint att det blev sådär.

Hur längesedan var det som du jobbade med facility management?

Det är skrämmande. Jag vågar knappt erkänna det för mig själv men det börjar närma sig 5 år. Det mest svindlande är att tänka 5 år tillbaka i tiden från dess. När jag började med facility management var det 5 år sedan jag tog studenten.

Fler frågor och svar nästa vecka. Vi hörs då!