Jag är så nervös och förväntansfull så att det pirrar i hela kroppen. I år är det äntligen vår tur att vara värdar för julen. Min pojkvän och jag har laddat för tillställningen sedan oktober, och nu är det bara 1 vecka kvar. Kylen är helt full, frysen är ännu fullare, och i badrummet jäser en tunna hemmagjord glögg som väntar på att smakas på. Men inte förrän dagen före julafton då gästerna kommer. Julmusten står i travar nere i källaren för att vi inte ska riskera att få slut innan det stora julbordet serveras.

Det låter kanske som att vi bor väldigt stort eftersom vi ska ställa till med julkalas för släkten. Men ingenting kunde vara mindre rätt. Vår tvåa vid Mariatorget är långt optimal för att anordna den här typen av tillställningar. Köket är litet, matbordet är ännu mindre och det blir dålig luft när fler än 5 personer vistas i lägenheten samtidigt. Det kommer inte vara det mest glamourösa julfirande världen skådat. Men vi har kommit överens om att årets julfest och årets julbord ska vara det mysigaste i hela stan.

På gästlistan finns min pojkväns syster, mamma, hennes nya man och deras hund Vera. Min arbetskompis Amira kommer att vara med på julbordet, eftersom hon inte tillhör någon julfirande familj. Och sist och störst: Min storebror kommer med sin familj. Han och hans fru Maria har lovat att avlasta oss med all matlagning, vilket känns väldigt bra. De har med sig alla sina fyra barn, Hedvig, Johanna, Stina och Oskar, och sin gamla hund Frasse. Jag hoppas att både barnfrid och hundfrid infinner sig.

När jag och min bror växte upp hade vi aldrig särskilt roligt på jul. Frånskilda föräldrar och dödsfall i familjen gjorde att julfirar-skaran kortades ner för varje år som gick. Det var inte förenat med glädje att fira jul, och därför vill jag ändra på det nu i vuxen ålder. Vi anordnar ett julbord trots att bordet inte räcker till. Vi har köpt en kungsgran som är för hög för vårt låga södertak. Vi har bakat en så stor mängd julgodis att inga tänder kommer att vara hålfria när helgen är slut.

Nu är det dags att för en gångs skull hämnas på barndomens mörka jular, och tända ett ljus för framtiden!

God jul allihop!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Teknikkonsulter, man kan inte leva med dem och man kan inte leva utan dem, eller hur är det egentligen? Det är klart man kan leva utan dem, men livet kanske blir lite enklare med teknikkonsulterna ändå. Vad tror du de gör hela dagarna egentligen, dri...

Alla vill ha ett snyggt och fräscht badrum, och det kan vara en nödvändighet att renovera badrummet i en äldre bostad men kostnaden för badrumsrenoveringar avskräcker många. Ofta är den ändå överkomlig med en välplanerad budget och smarta val. Lista ...

Idag ska jag berätta om den gång då jag tappade bort mitt tennisarmband i ett rapsfält. Detta var så traumatiskt att jag knappt vågat dela med mig om händelsen till någon. Idag ska jag dock bryta mönstret och låta berätta för er om det som inträffade...

Nu ska jag berätta om mitt roligaste uppdrag som dansare. Minns då att jag arbetat i branschen under oerhört många år. Jag har varit med på i stort sett alla hörn, kan man säga. Det är därför en ganska stor grej för mig att uttala mig om vilket jag g...

Nu är äntligen sommaren här med sol, bad och trevliga kvällar i baksätet på raggarbilen. Jag skullle väl inte säga att jag är någon soldyrkare, men när man hör basen pumpa på håll när man ligger ute och solar så väcks det något i mig. Jag vet inte om...