Min pappa slutar aldrig att förvåna mig. Jag har tänkt så hela livet och aldrig upphör jag att tänka att han aldrig upphör att överraska. Han är en man av totalomvändningar. Det kan gälla exakt vad som helst. Det jag ska berätta om idag handlar om LED ramp till bilen. Något han uttryckligen uttryckt sitt missnöje kring. För ett par år sedan kom nog den mest magnifika omställningen. Han gick från att vara en trogen supporter till Djurgårdens IF till att, från en dag till en annan, ansluta till Hammarby. Det är sannolikt ett byte som ingen annan tidigare har gjort. I alla fall ingen som är 67 år gammal och i sitt sinnes fulla bruk.

Nåväl, LED ramp var det ja. Vi skulle som vanligt anordna söndagsmiddag ute hos oss. Vi hade gjort iordning maten och inväntade förstärkning. Det är alltid vi som lagar huvudrätt, min systers familj som ordnar med efterrätt. Vår mamma och pappa behöver inte ta med någonting, men de gör de alltid ändå. Dessutom brukar de alltid vara först på plats. De var de inte den här gången och vi kunde snart förstå vad. När vi stod ute på uppfarten rullade nämligen bilen in. LED ramp, mitt fram på bilen med ett jävla sken. Det var ingen dålig LED ramp heller, ska sägas. Jag som har köpt sådana till mig själv känner igen en med god kvalitet och motsatsen. Denna LED ramp hade farsgubben lagt pengar på. Mycket pengar.

När de sakta rullade upp för uppfarten såg vi att mamma sträckte sig över till förarsidan och tutade. Pappa blev märkbart irriterad. Han ville rulla fram på ett coolt sätt. Han hade ju LED ramp nu. Då är det så. Så kanske han tänkte.

Han hoppade ur bilen och de tre syskonen log och tittade på honom. Det var som en mexican standoff. Ingen sa någonting men elefanten i rummet var så stor att den täckte hela himlen. Tillslut sa min lillasysters dotter någonting. ”Vad är det?” frågade hon och pekade på LED rampen som prydde pappas bil. Alla blev tysta och tittade på pappa igen. Han tittade tillbaka på sitt barnbarn. Han tittade på oss och sedan tillbaka på sin LED ramp. Han insåg att det inte fanns någon återvändo så han började le och sa: ”Kom så ska jag visa!”