Hej igen,

Sist ni hörde från mig så berättade jag om det dödsbo i Stockholm som jag ombetts ta hand om. Detta är alltså ett dödsbo som tillhör en avlägsen släkting som jag inte ens visste bodde i Stockholm. Det var min mormor som berättade att hennes faster, som nu alltså avlidit, bodde i samma stad som jag. Varför hon inte berättade för mig att hon bodde i Stockholm innan hon avled och hennes dödsbo behövde tas om hand – ja, det har jag ingen aning om.

Hur som helst. Jag blev personen att fråga eftersom jag bodde närmast. Eftersom jag just nu studerar, och dessutom studerar något ganska enkelt, så valde jag att ställa upp. Jag hade aldrig tagit hand om ett dödsbo förut, varken i Stockholm eller annanstädes. Det kunde bli en lärorik uppgift. Dessutom så var jag förstås inte särskilt känslomässigt investerad. Det kanske låter hemskt att säga men jag visste ju inte ens att kvinnan existerade.

Jag pratade med mormor i telefonen om dödsboet i Stockholm för vilket jag fått ansvar. Då fick jag lära mig om vem personen var. Vilket liv hon hade levt och lite mer personliga saker. Det visade sig vara ett mycket spännande livsöde. Detta fick mig att ställa mig ännu mer oförstående till varför jag inte fick veta att hon fanns innan hon var död. Jag hade gärna träffat henne och det hade säkert varit trevligt för en 97-åring att få besök av en släkting. Nu fick jag bara träffa hennes dödsbo i Stockholm och det var förstås inte riktigt samma sak.

Efter samtalet med mormor ringde jag upp personen som tydligen var ansvarig för dödsboet i Stockholm. Han ville att jag skulle kontakta honom och detta gjorde jag naturligtvis. Jag presenterade mig och gick lite in på hur jag var kopplad till personen som avlidit. Det märktes att omhändertagande av dödsbo i Stockholm var något han sysslade med på regelbunden basis. Det hela gick oerhört professionellt till. Jag fick all info jag behövde och allt kändes bra.

Nästa uppgift skulle bli att kontakta någon som kunde hjälpa mig att sälja dödsboet i Stockholm. Tydligen fanns sådana organisationer. Företag som specialiserat sig på denna bransch. De tar hand om dödsbon i Stockholm. Ser till så att bohaget säljs. Som anhörig och ansvarig för dödsboet i Stockholm behöver man – som jag förstått saken – inte lyfta ett finger. Det enda som händer är att pengarna, borträknat företagets del, når mig.

Någon som har erfarenhet av detta? Någon som rått om ett dödsbo i Stockholm?

Fasadrenovering var verkligen inget jag trodde att jag skulle jobba med och inte heller trodde jag att jag skulle bo i Stockholm. Det blev båda delar. Förra veckan berättade jag lite om hur det gick till när jag fick jobbet för en väldig massa år sedan. För er som missat detta inlägg kommer en återblick.

Jag hade vänt hem efter ett par år på resande fot. Nu skulle jag äntligen få ta det lugnt en period, och redan efter 2 veckor blev jag rastlös. Jag satt hemma hos mamma och pappa och gjorde absolut ingenting. Fasadrenovering och Stockholm kom då som ett brev på posten. Jag följde med på ett 60-årsfirande hos en vän till familjen. På plats mötte jag en ordentlig skara av gamla bekanta jag inte sett på många år. Bland annat mötte jag Per. Han hade flyttat till Stockholm och drev en firma inom fasadrenovering. Han hade alltid gillat mig och vice versa. Han frågade när jag kom till Stockholm och arbetade med fasadrenovering med honom. Det var menat som ett skämt men det möttes av en seriös min från min sida. Hans leende upphörde och jag sa ”Rädda mig”. Då skrattade vi igen.

Det som började som ett lite oseriöst ämne blev sedan till allvar. Han ringde mig på måndagen igen. Frågade om jag övervägt fasadrenovering i Stockholm på riktigt. Jag mindes knappt att vi hade pratat om det men jag sa ja eftersom jag kände mig på det humöret. ”Självklart. Självklart ska jag jobba med fasadrenovering i Stockholm. Det är helt rimligt”

Bara två veckor senare klev jag av på stationen. Jag visste inte om jag skulle ta höger eller vänster. Inte nog med att jag aldrig sysslat med fasadrenovering, jag hade knappt varit i Stockholm förut. Det skulle bli intressant. Som tur var så mötte han mig direkt vid T-centralen. Jag tackade så mycket för skjuts och för husrum under de första veckorna i stan. Sedan började krånglet med boende. Jag var mer nervös för att bo i Stockholm än att arbeta med fasadrenovering? Är det rimligt?

Ni som svarar Nej på frågan har nog aldrig någonsin bott i huvudstaden. Vilken pärs!

OK, nu har jag testat på det där med gratis dating och det måste vara dags för en rapport. Faktum är att jag är oerhört överraskad till det positiva. Ni som läser mig regelbundet vet om min skepsis mot denna typ av aktiviteter. Jag har länge skrivit om att jag inte vill börja med gratis dating eftersom jag är rädd att träffa något knäppgök. Klandra mig inte. Sådana historier tycker jag att man hör hela tiden. Det gör i alla fall jag.

Jag har funderat av och an om hur jag ska presentera mitt första omdöme om gratis dating. Jag landar i att det bästa är att berätta om de olika dejterna jag varit på. Vad tror ni om det? Synd att ni inte kan svara på frågan förrän inlägget är publicerat. Jag tar däremot gärna emot er feedback i efterhand. Vad tycker ni om min analys om gratis dating? För att inte tala om: Har ni själva testat på gratis dating och vad tycker i i så fall om det? Jag vill gärna höra era tankar om saken.

Så, vi kastar oss rakt in. Jag kommer inte namnge några personer jag träffat sedan jag började med gratis dating. Däremot kommer jag att vara ärlig med vad jag har tyckt. Vi börjar från början.

Person A

Vi kallar den första jag träffade när jag började med gratis dating för Person A. Det känns väl rimligt? Detta var en riktig muntergök. Otroligt rolig rakt igenom. Trots att vi aldrig hade träffats förut satt vi och skrattade ihop i närmare 3 timmar. Fantastiskt kul. Vi ska ses igen nästa vecka. Gratis dating visade sig verkligen från sin bästa sida när vi sågs. 

Person B

Gratis dating följdes av Person B. Det är lustigt, för här kan vi prata om personkemi och hur det ibland inte klaffar. Fin person, rolig, trevlig, liknande intressen och allt sånt. Men det sa liksom aldrig klick. Detta har jag hört vänner som sysslat med gratis dating länge vittna om. Det var inget fel. Det var bara inte helt rätt. Jag ångrar inte att vi sågs dock.

Person C

Vi gjorde lite annorlunda, jag och Person C. Vi började nämligen med att gå på bio. Någon hade sagt att det var en bra idé när man sysslar med gratis dating. Jag minns inte om det var en bekant eller i någon podcast. Fördelen är att man då har något gemensamt att tala om efter filmen. Det låter smart, eller hur?